Växer storstäderna på landsbygdens bekostnad?

Ibland påstås det att storstädernas (Stockholm, Göteborg och Malmö) befolkningstillväxt beror på att boende på landsbygden flyr till storstäderna och att det är detta som utarmar service och livsmöjligheter på landsbygden.

Frågan är, är detta ett korrekt påstående?

Ett nedslag i SCB:s befolkningsstatistik för förra året målar upp följande bild (med reservation för att detta är ett nedslag i statistik för ett år och inte över tid).

Stockholms län växte under 2014 med 35 002 personer. Dessa består av ett födelseöverskott (fler föds än dör) på 13 866 personer, ett flyttningsnetto från utlandet på 16 766 personer och ett flyttningsnetto från övriga landet på 4 067 personer. Det innebär att Stockholms befolkningstillväxt under 2014 bestod endast till 11,6 % av personer som flyttade från resten av landet. Hur många av dessa som flyttade från andra storstäder och större städer visar inte statistiken.

Motsvarande andel för Göteborg och Malmö (endast de enskilda kommunerna) är 19,5 respektive 18 %. Tittar man på länen som helhet (vilket är en mindre bra idé eftersom de i ganska stor utsträckning består av just landsbygd) blir siffrorna 0,3 % för Västra Götaland och 16,1 % för Skåne.

Min slutsats blir att storstäderna växer, i första hand tack vare invandring och födelseöverskott inte på grund av avfolkning på landsbygden.

Samtidigt ska konstateras att 40 av Sveriges 290 kommuner faktiskt minskar i befolkningsmängd. Värst är det för Arjeplog som minskar i befolkning med 2,5 %.

Var tar då människorna vägen som lämnar dessa kommuner?

Min tes är att det är de dras mot huvudorten inom länet.

För detta tycks det finnas visst stöd, residensstäderna i vardera län har ett positivt flyttnetto mot resten av länet med fem undantag (Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Linköping). Detta tyder på att fram till att en stad når en viss storlek kommer den att dra folk från resten av länet medan det omvända gäller för de största städerna.

En intressant parentes i sammanhanget är att ett helt annat mönster framträder gällande flyttmönster gentemot hela landet. Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Luleå, Örebro, Västerås, Halmstad, Linköping, Nyköping och Uppsala har ett positivt flyttnetto gentemot resten av landet (undantaget egna länet) medan Umeå, Östersund, Falun, Gävle, Härnösand, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona och Karlstad har ett negativt dito.

Vad som gäller för Visby visar inte statistiken eftersom det inte är en egen kommun.

Detta kan kompletteras med att inget län som helhet minskar i befolkningsstorlek.

För att gå vidare med denna analys skulle det behövas data över hur flyttningar inom kommunerna ser ut. Någon sådan har jag inte (någon som har?), men min gissning (utifrån länsperspektivet) är att människor rör sig från ”byarna” till centralorterna i vardera kommun.

Huruvida det är bra eller dåligt kan man ju givetvis ha åsikter om, min bild är att även om det så klart är tråkigt att service och dylikt minskar i vissa orter så finns det skäl till att människor väljer att bosätta sig bland fler människor och att vi bör vara försiktiga med att döma dem för det.

Men att det skulle vara storstädernas befolkningstillväxt som utarmar landsbygden är nog ett påstående vi numera kan begrava, framförallt när det används som argument mot byggande i storstäderna.