Vad ska det offentliga göra i framtiden?

Sverige är ett land som bland annat kännetecknas av en väl utbyggd välfärdsstat som hjälper alla medborgare, oberoende av bakgrund, med att leva och att lyckas.

Ta skolan som exempel, om inte det offentliga anordnade undervisning finansierad genom skatter skulle det givetvis ändå ske undervisning ändå. Det skulle dock inte kunna garanteras att denna undervisning kom alla till del. Troligtvis skulle det skapas skolor för barn vars föräldrar kunde betala för undervisningen samt skolor som sköttes genom välgörenhet till de barn vars föräldrar inte kunde betala. Det är ett rimligt antagande att de skolorna som de mer välbärgade barnen skulle gå i skulle ge bättre möjligheter till att lyckas längre fram i livet. Det är av denna anledning som vi tycker att det är rimligt att betala för undervisning gemensamt då det ger alla barn en rimlig möjlighet att lyckas i livet.

Föregående resonemang går givetvis att applicera på i princip allt som idag görs av den offentliga sektorn (möjligtvis finns det en myndighet eller två som gör saker som ingen sund människa skulle betala ett öre för).

Därför är det viktigt att ständigt föra en diskussion om vad som det offentliga gör idag som istället bör utföras av privata aktörer och även vad privata aktörer gör idag som istället bör göras av det offentliga. Under regeringen Reinfeldts tid har detta främst tagit sig uttryck i att socialförsäkringarna snarast har fått ett uttryck av ett grundskydd medan inkomstbortfallprincipen överlåtits till privata aktörer. Detta har kunnat ske genom en retorisk uppdelning av det offentligas verksamheter i ”bidrag” och ”välfärdens kärna”.

När vi gröna formulerar våra visioner för framtiden är det viktigt att vi tar med den här aspekten i vår analys. Vad ska det offentliga göra och vad ska överlåtas till privata aktörer?

Själv är jag förespråkare av en stor och stark offentlig sektor och anser snarast att antalet ansvarsområden bör utökas för det offentliga. Det leder då givetvis oss in på frågan om vad som idag är privat som bör bli offentligt.

Jag tror de flesta gröna håller med mig om att näringslivet inte bör förstatligas (även om jag brukar skoja om löntagarfonder varje år den 4 oktober), att det finns mycket ideell verksamhet som det offentliga bör hålla sina fingrar ifrån och att det nog måste finnas gränser för hur långt in i den privata sfären som det offentliga kan gå.
Troligtvis är det med dessa utgångspunkter svårt att hitta nya områden för det offentliga att klampa in på och ta över helt, men det borde ju finnas områden där det offentliga på ett bra sätt kan komplettera det privata.

En sådan fråga är maten. Vi har under de senaste åren pratat väldigt mycket om livspussel, om den stressade människan som inte riktigt hinner med vardagen. Här skulle det offentliga kunna göra en insats. Vi har redan idag en väl utbyggd infrastruktur i hela landet av offentliga kök som i väldigt många fall enbart används för en måltid per dag (skollunchen). Vore det inte rimligt att skolköken sålde matlådor till självkostnadspris till den förälder som ändå hämtade sitt barn?

Reformen skulle rimligtvis vara självfinansierad (eftersom matlådorna säljs till självkostnadspris) och skulle underlätta vardagen genom att man som förälder inte behöver bekymra sig över vad man ska äta. Givetvis skulle det vara frivilligt för den mer gastronomiskt bevandrade att inte köpa mat från skolköken. Det som möjligtvis kan invändas är att detta rimligtvis skulle konkurera med viss snabbmatsverksamhet, vilket möjligtvis kan ses som problematiskt. Men överlag anser jag nog att fördelarna överväger nackdelarna.

Jag tror att vi gröna behöver fundera mer på dessa frågor för att vi på allvar ska kunna se oss som en tredje kraft i svensk politik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *